Amsterdam, Amsterdam. Vad ska man säga? Det var en himla fin stad. Jag visste inte att det var så mycket vatten i staden, den var ju som en labyrint eftersom att det såg i stort sett rätt likadant ut överallt. Det var mycket fina hus som var lite sneda och vinda vilket jag tyckte om. Grejen var bara att jag var helt ensam vilket kändes konstigt i en stad som Amsterdam som är känd för droger, sex och prostitution. Lite tragiskt ändå om ni frågar mig. Jag spenderade i stort sett hela dagen med att bara gå runt och titta. Jag tänkte gå till Anne Franks hus där det nu är ett musem, men när jag till slut hittade det så var kön in alldeles för lång för att jag skulle palla stå och vänta. Det spöregnade dessutom och jag hade inget paraply.
Jag gick i stället runt i affärer och shoppade lite smågrejer.
På eftermiddagen tänkte jag ta tåget till Paris eftersom att jag var så trött och kände mig lite ensam, men tydligen så kunde jag inte ta direkttåget som jag tänkte ta eftersom att jag var tvungen att reservera biljetten flera dagar i förväg. Jag kunde dock reservera för morgondagen men jag var så himla trött, less och grinig så jag sket i det och valde en mycket längre tågresa med typ 4 eller 5 byten bara för att jag var så less på att alla tågresor mot Paris tydligen måste innebära reservation plus att de var rätt otrevliga på tågstationen. Tåget jag tänkte ta nästa morgonen gick 03.45 så jag gick iväg för att kolla om hostelet jag bodde på kvällen innan hade ett rum ledigt. På vägen dit blev jag stoppad av en filippinsk kille som även han sökte hostel, så han fick hänga på mig. Tyvärr hade de inga rum kvar på hostelet så vi fick gå jättelångt för att till slut hitta ett ställe eftersom att typ alla hostels var fullbokade eftersom att det var fredagkväll.
Vi gick där och pratade jag och den där killen och han ville att vi skulle hänga på kvällen, visst tänkte jag. Vi gick och käkade på en kinesisk restaurang och det var en så himla konstig stämning. Han sa typ ingenting, det var som att han var rädd för att råka stöta på mig eller något eftersom att han visste att jag hade pojkvän och middagen var bara så himla konstig. Till slut sa jag att jag var skittrött och gick hem, tur det! Det är så himla jobbigt när man ska sitta där och försöka prata och så får man knappt någon respons alls. Han var i alla fall sjukt konstig.
Sen tog jag spårvagnen tillbaka till hostelet och gick och la mig typ nio på kvällen för att jag var så trött och för att jag skulle upp så tidigt till mitt tåg nästa morgon.
Kommentera