Nu är jag hemma i Sverige igen. Det kändes lite likgiltigt att komma hem ändå. Det kändes kul men samtidigt ledsamt att lämna Paris och alla fina vänner jag har lärt känna där. Men nu är det bara att sikta på ett mysigt "jullov" och sedan packa om för att åka till Miami. Jag tror inte att det kommer att bli helt fel heller!
Har i alla fall lite bilder från sista tiden som jag inte har visat än.
Efter att ha legat hemma från måndag till fredag med halsfluss och feber kändes det rätt skönt att ta sig ut på lördagen för att träffa folk och se något annat än mitt rum.
Jag och Matilda
Ellen och Angelica
På söndagen träffade jag Linnea och tillsammans besökte vi Saint-Chapelle som är en kyrka som ligger vid ett jättegammalt medeltidspalats mitt i Paris.
Det var en rätt annorlunda kyrka med två våning. En nedervåning för de "mindre värda" människorna och en övervåning för kungligheterna. Väldigt fint var det!!
Sen gick vi in i huset bredvid där det skulle vara Europas största medeltids sal typ. Det var dock någon konstig utställning där som inte var speciellt intressant så det var inte så mycket att se. En grej som är konstigt med Frankrike är att om man går på museum så står ändå allt på franska, även på de största muséerna.
Utsidan. Detta palatset var under franska revolutionen ett fängelse, så där har Marie-Antoinette och hennes barn suttit fängslade.
På eftermiddagen hängde jag på Svenska Kyrkan och hjälpte dem att sälja glögg då de hade en massa luciakonserter. Efteråt var vi ett gäng som gick hem till Sara, åt sushi och såg på den andra Hobbit-filmen.
I tisdags hade jag gjort min livs första pepparkaksdeg som jag och Lila sedan bakade ut till jättemånga pepparkakor och ett pepparkakshus. Gissa om hon tyckte att det var kul!
I onsdags hade jag och Sofia planerat att besöka Katakomberna eftersom att det var en av alla grejer jag verkligen ville göra innan jag åkte hem från Paris.
Katakomberna är jättegamla, på väggarna stod årtal från 1700-talet och gångarna följer gatorna som går ovanjord. Det finns väldigt mycket kalksten där nere som man tog upp för att bygga många kända byggnader så som Notre Dame. Eftersom att man plockade ut så mycket sten så var det till slut nära att Paris skulle rasa så man var tvungen att stabilisera upp det. Jag vet inte riktigt om det är där som alla ben kommer in. Det är i alla fall ben från gravar som grävdes upp under 1700-talet. Det kändes konstigt ändå att man har gjort så, det känns lite respektlöst på ett sätt, jag vill inte sitta på en vägg som dekoration 200 efter jag har dött. Att dessutom folk har skrivit på en del av skallarna också kändes riktigt fult gjort.
Det var i alla fall häftigt att ha sett det!
Gångarna är så långt ner så att man kan se grundvattnet.
"Stopp! Här är dödsriket"
Gatorna var markerade så att man kunde se var man var.
På kvällen hade jag och Eni planerat att ha en hejdå-fest för mig hemma hos henne. Alla skulle ta med sig någon slags mat från sitt eget land och en flaska vin.
Det var så himla mysigt, men eftersom att det var vardag så skulle alla åka hem rätt tidigt. Det kändes så himla ledsamt att säga hejdå till mina fina tjejer! Jag hoppas, hoppas, hoppas att vi ses igen!!
Kommentera